CLICK HERE FOR BLOGGER TEMPLATES AND MYSPACE LAYOUTS »

lördag 19 februari 2011

Det får mig att gråta... varje gång!!

Sommaren 2010 - Sommaren som kom, efter en helvetes vår. 

En vår då vår underbart roliga kära syster Tina lämnade oss
för att bli en teaterspelande ängel någonstans däruppe...

En vår då våran mamma förlorade både sin förstfödda dotter
för att sen förlora sin särbo Anders strax därefter.

En vår full av saknad, längtan och läkande.

En vår då jag o min man tänkte att vi MÅSTE hitta på
något roligt för henne att se fram emot. 

En vår, då min man tog första initiativet, med förslaget om att ta
med mamma över till USA.  För att för första gången i sitt liv flyga
en lång resa för att få uppleva och känna på var hennes barnbarn Johanna har
bott i flera år nu.  En upplevelse hon aldrig trodde att hon skulle få vara med om.

En upplevelse och ett äventyr utan dess like.
Det kändes verkligen som om jag ''levererade'' henne till sitt barnbarn.
Jag ''levererade'' henne till ett äventyr, som hon då inte hade kunnat gjort utan oss.
(Jag är väl medveten om att fler i familjen hade velat göra detta om möjligheten hade funnits :-) )

Kändes i alla fall skönt i hjärtat, och det gör det än idag.
Genom 3 stater (California/Arizona//Nevada) fick hon uppleva enorma vyer.
Johannas hem och 'takterass'.
Det vackra San Fransisco
Mount Tam.
Muir Woods.
Lucas Valley.
Napa Valley.
Alcatraz.
Twin Peaks.
Los Angeles.
Hollywood.
Världens största krater.
Arizona öknen.
Grand Canyon.
Las Vegas.

Enorma upplevelser.  Enorma känslor.

Jag kan aldrig se dom här 2 filmerna, utan att fälla tårar av glädje.
Hon fick uppleva - Hon fick se!!
Jag blir alldeles varm i hjärtat!!

Här är första mötet med Johanna,
efter en 22 timmar lång och tröttsam resa!
Kärlek!!
Längtan!!

Mötet!!


Johanna gifte sig uppe på Mount Tam.
En enormt vacker plats på jorden.
Där, under den härligt blå himmelen, med San Fransisco vid horisonten
gifte hon sig på det mest romantiska sätt.
Att inte ha varit med om giftemålet, är något som jag vet i hjärtat
både Johannas mor och mormor är ledsna för... och även jag.
Naturligtvis jätteglada för det speciella bröllop dom fick,
men en saknad finns alltid i hjärtat över att ha missat något så underbart.

Att komma till denna plats betydde mycket för kära mor.

Som ni ser....




... och nu fäller jag en tår igen av glädjen att hon fick uppleva!!!

3 små inlägg:

Karin sa...

mäh..nu sprutar tårarna på mig med..tack för det!!

Trasdockan sa...

Å på mig med, vilket underbart inlägg! härligt med förtsa mötet!
Stor kram

TheWalker sa...

Vilka känslor. Det kändes verkligen. Fint att du ville dela med dig. Kram kram